Kyndelsmässodagen

Teresia Clifford, stiftsadjunkt

Den här söndagen heter Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag och har underrubriken Uppenbarelsens ljus.
Den här söndagen hör ihop med julen. Många äldre kallar den här helgen för Lilla jul och många berättar om hur man åt upp det sista av julmaten eller hade skinka till middag. I kyrkan tänder vi julens ljus för sista gången och julens berättelse om Jesu födelse fortsätter med hur Maria och Josef tar med sig Jesus för att bära fram honom inför Herren i templet. Kyndelsmässodagen infaller egentligen 40 dagar efter juldagen, vilket var tidigare denna vecka men denna söndag firar vi kyndelsmässodagen.

Texterna för söndagen första årgången är
Gamla Testamentets läsning 1 Samuelsboken 1:21-28,
Episteltexten 1 Joh 1:5-7,
Evangeliet Lukas 2:22-40.

Vad hade de ihop egentligen Symeon och Hanna?

Kan det ha varit kärlek?
Var det som kärleken mellan en tjej och en kille, eller som mellan en man och en kvinna eller var det kärleken mellan en gubbe och gumma?
Tror inte det…
Det var nog inte bara det. Utan kanske en kärlek som var helt annorlunda.
Det verkar som de bars av en inre längtan att finnas i templet och vara där.
Inte för att vara där och titta på folk och hitta nya människor att prata med och vara nöjd med det. Det verkar som om det är något mer som driver dem. Det verkar som om de ville vara där av en annan orsak. Som om deras längtan att vara där är djupare. Som om deras tro inte kan få nog av att vara nära Gud.
Templet i Jerusalem, där de är, är platsen där Gud är, i tempeltraditionen.
Det verkar inte som om Symeon var präst. Han är där av en annan orsak. Det är den helige Ande som driver honom att vara där i templet och vänta. Namnet Symeon betyder ”Gud har hört”, fullbordandet är nära. Som om han sedan han föddes bar på vissheten av att fullbordandet skulle komma. Men hur länge hade han egentligen varit där? Hur länge hade han väntat? Några dagar? Timmar? År? Ibland kan det kännas som om vi alltid har väntat innan något faktiskt sedan händer. Som den där första gången ögonen möttes och båda visste att…
Hanna, hennes namn betyder nåd och möjlighet. Med Hanna är det annorlunda! Hanna har vänta länge. Hanna är som väntan. Nu åttiofyra år gammal har hon varit i templet och tjänat Gud dag och natt, år ut och år in. Hon har varit där länge och troget.
När Josef och Maria kommer med Jesus, och Jesus, Guds son, faktiskt är i templet (jämför Mal 3:1) möts de.
Ögonen ser och möts och Symeon inser vem det är som har kommit. Väntan är över. Han har kommit till templet och Guds son är där. Äntligen förstår han! All den tid som han har väntat. Ett litet barn som han kunde ta i sin famn. Barnet som bar på möjligheterna. Det är något stort som händer! Ett litet barn som kommer att visa på Gud, inte bara för de som brukade lyssna utan för fler, för alla, för hedningarna, för oss…
Hanna, denna fantastiska kvinna, ser samma sak; barnet som har kommit till templet. I honom ser hon Jerusalems befrielse. Guds rikes ankomst har kommit med honom och Guds rikes ankomst är förknippad med Jesu person.

När Lukas berättar om denna händelse är han mycket angelägen om att berätta att det var två personer som upplevde samma sak när de såg barnet i templet. En man och en kvinna. De står gemensamt och sida vid sida inför Gud. Det de har ihop är att de har samma kärlek till Gud och har samma ansvar inför Gud.

Detta är det budskap som vi har hört av Jesus Kristus och förkunnar för er att Gud är ljus och inget mörker finns i honom…//… om vi vandrar i ljuset liksom han är i ljuset då har vi gemenskap med varandra…

Ur 1 Johannesbrevet 1:5-7.

En 84-årig kvinna berättade att det betalar sig att tro på mirakel, och om jag ska berätta sanningen för dig, sa hon, så har jag sett många…
1.En 72-årig man berättade för mig att han har lärt sig att alla behöver en bön.

Så på kyndelsmässodagen låt oss tända ljus och minnas:

Låt oss minnas Maria en ung tjej från landet, en poet och sångerska som blev med barn med Gud, av Gud för Guds skull.
Låt oss minnas Symeon som med den helige Ande fanns på den plats där han behövde var för att se och förstå.
Låt oss minnas Hanna en gammal änka med uthållig tro, som såg en baby och förstod att Messias hade kommit.
Låt oss tända ljus för varandra för att minnas att det är vårt ansvar att låta budskapet förändra oss.