Juldagen - Jesu födelse

Emil Jörgensen, Ljungby lokalavdelning

Den kristna tron är ganska knäpp. Frågar man vilken from jude eller muslim som helst om vem Gud är och hur Gud är så får man svaret: Gud är helig. Det betyder att Gud är avskild på ett väldigt konkret sätt, Gud beblandar sig inte hur som helst med världen för det går helt enkelt inte. Här på jorden lever vi människor våra liv. Det är hyggliga liv ibland, men långt ifrån perfekta. Synden gör att vi människor inte kan komma i närheten av Gud för då skulle vi förmodligen dö på kuppen. Så helig och så rättfärdig är Gud. Frågar man en kristen om samma sak så håller den personen med. Precis så är det! Gud är så helig och så rättfärdig att människan inte kan vara i närheten. Men nu kommer det knäppa: trots detta så blir Gud själv människa! Helt otroligt knäppt i en from jude eller muslims öron, och tänker vi en liten stund på det så kan man nästan hålla med om att det är ganska knäppt.

Här har vi den kristna trons unika anspråk. Vi menar, på allvar och hur knäppt det än låter, att Gud faktiskt har beblandat sig med oss människor på ett otroligt sätt. Han blir själv en av oss. Maria, som precis som alla andra gravida kvinnor traskat runt med Jesus i magen i nio månader och föder honom under fattiga och enkla förhållanden bland boskapsdjuren, har haft Gud själv inom sig. Inte bara Guds profet, eller Guds sändebud eller en människa som Gud adopterade. Nej, Gud själv!

Knäppt och underbart! För det betyder att Gud vet hur det är att vara människa. Allt som vi vill prata med honom om förstår han, inte bara för att han är skaparen utan för att han varit människa som du och jag. Han föddes i ett stall och delade de fattigas villkor, han blev flykting, han växte upp i en vanlig josefssonfamilj, han grät och skrattade, han levde och dog. I Jesus visar Gud att han inte bara kan utan också vill vara oss nära. Genom att Gud blir en del av sin egen skapelse och börjar andas den luft han själv skapat så kan han på ett väldigt konkret sätt finnas hos oss i Bibelns ord, i dopets vatten och i nattvardens bröd och vin. Genom att Gud blir människa så kan han gå före och öppna vägen till honom själv, att få komma till Gud beror inte längre på vår egen förmåga utan på det han har gjort.

”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende Sonen får av sin Fader, och han var fylld av nåd och sanning.”